Normer för mig är oskrivna regler som existerar i samhället. Det kan vara allt ifrån småsaker som man bör göra, tex hälsa trevligt och skaka hand med folk man inte träffat innan, lämna sin plats på bussen till en äldre person eller bara vara allmänt trevlig mot andra. Men en norm kan också vara saker som inte ens är regler, saker som man bara utgår ifrån är normalt som att gifta sig och få barn eller att män ska klä sig på ett sätt och kvinnor på ett annat.

Jag tycker det är bra att vi har normer i samhället. Alla förstår inte hur man ska bete sig i samhället och det kan vara bra att vi då har normer som vi kan hålla oss till.

Normkritik är då ett kritiskt sätt  att se på normer. Med normkritik vill man bryta normer och försöka få ett samhälle där folk inte känner sig tvungna att ha kläder anpassade för kön. Många konstnärer känner särskilt att de vill vara kritiska mot normer för att bevisa något för samhället. Men också för att ”gå utanför” normen. Med detta menar man att man ska bryta mot normen och vara speciell. Om man är man kanske man väljer att ha på sig en klänning för att vara speciell och visa att bara för att man är av manligt kön behöver man inte använda endast kläder designade för män. Jag anser att man borde få ha de kläder man vill ha men samtidigt är kläderna designade på speciella sätt av en anledning. Kvinnokläder passar kvinnor bättre. Kläder för män passar män bättre.

Platsen jag valde är min flickväns hus i Örgryte. Jag spenderar väldigt mycket tid med min flickvän och ser hennes hus som ett andra hem. Med mitt verk tänkte jag inte lägga till något till platsen utan mer framhäva min åsikt. Huset är i en stark gul och blå färg och har även kallats för Sverigehuset. 

Jag valde detta budskap eftersom jag alltid varit emot rasism och tycker att detta är ett problem som än idag finns kvar. Genom att placera Viktoria (min flickvän) i bilden visar det tydligt att människor med annan etnicitet också kan bo i finare områden, i större hus och ha bra inkomster. Att placera Viktoria i denna bild framför min åsikt om att stereotyper är något som är fel och borde tas på större allvar. Att se ner på människor med annan etnicitet är helt fel och att utgå eller till och med anse att människor  av annan hudfärg inte kan bo i finare kvarter är rasistiskt och hemskt. Viktoria har bra betyg och är duktig i skolan, vilket visar på att det inte alls är så att folk med utländsk bakgrund måste vara mindre framgångsrika. Hennes mamma som är kenyan kom till Sverige ensam som 14-åring och är utbildad, barnmorska och sjuksköterska. Hon blev väldigt utsatt för mobbning i skolan då det var slutet av 70-talet och många svenskar var väldigt främmande till andra etniciteter. Trots att detta var nästan 40 år sedan är inte rasismen helt borta. Viktoria själv har också flera gånger under mellan- och högstadiet blivit kallad saker som neger och fått negativa kommentar om sin hudfärg. Detta är för mig ofattbart hur rasism år 2017, med många blandade etniciteter i Sverige, fortfarande är ett problem. När ska det ta slut? Kommer rasism någonsin försvinna helt? Antagligen inte.