Platsen jag valde är min flickväns hus i Örgryte. Jag spenderar väldigt mycket tid med min flickvän och ser hennes hus som ett andra hem. Med mitt verk tänkte jag inte lägga till något till platsen utan mer framhäva min åsikt. Huset är i en stark gul och blå färg och har även kallats för Sverigehuset. 

Jag valde detta budskap eftersom jag alltid varit emot rasism och tycker att detta är ett problem som än idag finns kvar. Genom att placera Viktoria (min flickvän) i bilden visar det tydligt att människor med annan etnicitet också kan bo i finare områden, i större hus och ha bra inkomster. Att placera Viktoria i denna bild framför min åsikt om att stereotyper är något som är fel och borde tas på större allvar. Att se ner på människor med annan etnicitet är helt fel och att utgå eller till och med anse att människor  av annan hudfärg inte kan bo i finare kvarter är rasistiskt och hemskt. Viktoria har bra betyg och är duktig i skolan, vilket visar på att det inte alls är så att folk med utländsk bakgrund måste vara mindre framgångsrika. Hennes mamma som är kenyan kom till Sverige ensam som 14-åring och är utbildad, barnmorska och sjuksköterska. Hon blev väldigt utsatt för mobbning i skolan då det var slutet av 70-talet och många svenskar var väldigt främmande till andra etniciteter. Trots att detta var nästan 40 år sedan är inte rasismen helt borta. Viktoria själv har också flera gånger under mellan- och högstadiet blivit kallad saker som neger och fått negativa kommentar om sin hudfärg. Detta är för mig ofattbart hur rasism år 2017, med många blandade etniciteter i Sverige, fortfarande är ett problem. När ska det ta slut? Kommer rasism någonsin försvinna helt? Antagligen inte.